-

Det här blir ett sådant där dumt inlägg som man igentligen inte borde skriva. Men jag är så ångestfylld att jag struntar i det. Mina ögon är blöta och irriterade då tårarna får hudkrämen att nå ögonen. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv men jag har ändå total ångest över framtiden. Jag har en lång väg att gå innan jag ens kan söka mig till den utbildningen som jag vill göra. Och om jag kommer in, om några år, så finns den bara på ett ställe i Sverige, 8 timmar med bil härifrån. Hur skall jag klara att bo ensam utan pojkvän och familj i 6 år?! 

Hur skall jag ens klara av min mattekurs som jag läser nu? Och basåret som jag planerar att läsa sedan? Hur skall jag lyckas få tillräckligt bra poäng på högskoleprovet? När skall mina jävla sömnproblem sluta?

Jag mår inte bra just nu. Det gör jag inte, men det är väl bara att bita ihop.